Manuela

Saknar bloggen och det här med bloggandet, men på något sätt har jag inte haft tid helt enkelt. Denna veckan har jag försökt anpassa mig till skolan, inse att det faktiskt är dags att börja plugga igen. Men hjärnan har ändå inte insett det än. Dessutom har det blivit så att jag stannat kvar i Trollhättan efter skolan och när jag väl kommer hem så vill jag bara sova. Men nu har jag lovat mig själv eftersom jag saknar bloggandet så mycket ska jag börja igen. Men just nu måste jag verkligen städa mitt rum, det ligger kläder överallt. Jag har helt enkelt inte plats i garderoben och mamma har inte ledigt fören på fredag så vi kan inte åka iväg till Ikea. Men till dess  får jag helt enkelt försöka trycka in allt i min lilla garderob!

Mina kusiner har varigt här, det var ett tag sedan man såg dem så det var trevligt. Det blev fika och lite sent firande av min 17 årsdag. Bilden är dock ett under, jag tror min kusin Emelie tog 11 bilder minst innan jag, min faster och Natalie blev nöjda med den.

Det känns så konstigt att vakna upp i sin egna säng, även fast jag har sovit i den tre dagar nu. På ett sätt känns det fel att vara hemma men ändå inte. Jag tror inte att jag var redo att lämna Kroatien efter allt som hade hänt, jag hade behövt stanna för att reda ut mina misstag nu känns det som att jag bara flyr från dem. Men det finns inte något jag kan göra åt den saken nu så jag får helt enkelt gå vidare.

Hej bloggen! Hej alla läsare som har klickat sig in på bloggen även fast jag inte har bloggat. Jag är hemma, det känns väldigt trist och jobbigt att åka ifrån Kroatien men resan var ändå inte den bästa. Massor med konflikter, bråk och tårar men ändå så lyckades vi lägga åt sidan våra olikheter och skratta, dansa och bara leva livet. Det var en grym sommar men ändå inte så bra som den kan bli.